Det är bra att ha en blogg. Hjärtinfarkt (se KS-bloggen) skrämmer inte oss homies ett dugg eftersom vi fått svar på alla våra blodprover och vet att våra kolesterolvärden är bättre än Anna Skippers. Och så var det också helt fantastiskt att jag fick på papper att jag lider av anemi och har därmed rätt att försova mig och somna på föreläsningar så mycket jag bara vill, inte ens den strängaste proffesorn vill väl sparka på nån som redan ligger.

Vi har även fått sätta PVK på varandra. Jag ställde upp som frivillig försöksperson/visningsobjekt inför hela gruppen och fick som tack för besväret en kateter stucken utanför venen. Men det är synd att klaga för sen fick vi muffins och kakor. Jag tog så många jag förtjänade.

Sist men inte minst kan jag rapportera att Oscar idag följde i Angelas Barbie-bussarong-fotspår och var mycket stilig i en turkos, eller ska jag säga seafoam green så ni riktigt förstår hur stilig han var.. bilder kanske kommer. 

En sak till: I kaffemaskinen finns en dryck som heter mocochoco eller nåt liknande och den är väl lite som den där wienermelange eller va den heter. Dvs det kommer alla möjliga drycker ur alla hål. Vi kallar den numera opiat-abstinens, ni som kan er farmakologi vet varför.

I och med Angelas fantastiska humor och självdistans fick vi oss alla ett gott skratt idag. Måste säga att färgen (grisrosa) framhäver hennes drag på ett exceptionellt sätt. Way to go girl, jag är i alla fall stolt!

På huddinge sjukhus får man bära blå eller vit bussarong, det är någon sorts regel och den följer alla. Om man tittar på sjukhusserier på TV är det inte alls lika strikt, där syns alltifrån lila till mintgröna utstyrslar. Som vanligt tycker man ju att det som händer i TV-rutan verkar lite häftigare än i verkliga livet. Jag antar att det är orsaken till att jag idag valde att klä mig i huddinges förmodligen enda rosa bussarong! I skrivande stund, åtta timmar senare, är jag fortfarande mycket nöjd med mitt val och kan varmt rekomendera alla er uppmärksamhetstörstande läkarstudenter som läser detta att prova en olikfärgad kreation. Bortsett från sneda blickar från äldrekursarna i kandisrummet är det en hit!

Förutom att  spegla mitt rosa jag i varenda blank yta jag passerat har jag tillsammans med min min grupp under dagen hunnit med att granska ett stort antal röntgenbilder, kollat levrar och bukspottskörtlar med ultraljud, satt PVK:s på varandra och sist men inte minst stuckit oss själva med sprutor i magen! Det är sån jäkla action på läkarlinjen sedan man kom ut på klinik - hinner ju knappt gå en dag mellan adrenalinpåslagen...

Kolla in vännerna på Danderyd: DS Devils

Det är helt otroligt egentligen. Jag vet att vi ska bli läkare. Läkare ska kunna saker. Jag förstår och är fullt medveten om hur viktigt det är att kunna förklara biokemiska formler. En dag kanske vi står där och har glömt hur ureacykelns fjärde steg såg ut. Vad gör vi då? Allt kan ju gå fel! Nej för att undvika att detta - gud förbjude - någonsin skulle kunna hända så har Huddinge infört ett litet IM-förhör så här i början av våren. Och nu sitter jag här - igen - med min älskade Champe & Harvey, och förundras över biokemins mirakel.

Vad ni inte visste om Huddinge är att det förutom frukost också bjuds på konst av förnämligaste slag. Luta er tillbaka i stolarna och njut av ett axplock av högklassigt konstnärsskap! 

Det är konstigt det här med avstånd, en sträcka som egentligen är lång kan kännas kort, en sträcka som egentligen är kort kan kännas lång och vem man än frågar så är Huddinge det sjukhus som är längst bort. Innan kursvalet fick man nästan intrycket att Huddinge ligger längst bort även för studenter boende söder om stan.

Som sagt, det här med avstånd är konstigt, för faktum är att när man varit i Huddinge i några dagar känns det inte så långt bort längre. Inte ens en morgon som denna när man sitter på pendeltåget kl 06:42 med kissdunken väl dold i en svart påse, på väg för att tappas på ett antal rör venblod för provtagning av alla substanser som möjligtvis kan finnas i en människokropp. Kanske kändes det inte så långt bort eftersom det utlovats gratis frukost. Att den sedan inte höll den hotelstandard som utlovats visste man ju inte vid det laget...

Japp, nu har dom delats ut. Dunkarna vi ska bära med oss överallt under ett dygn och samla vårat kiss i. Vissa har redan börjat samla och hade dagen till ära extra stora väskor så att ingen skulle kunna ana vad som dolde sig där. Härligt kluckande när man springer till pendeln. I instruktionerna står det att man skall kissa första gången kl 7 på morgonen och inte ta med den portionen i dunken. Hur ofta brukar ni säga en portion kiss? Sen bjöds det iallafall på rulltårta i labbet. Med blåbärssylt. Jag gillar blåbär och tänker inte låta mig skrämmas av några hemorojd-liknelser, KS!

För övrigt ska vi komma fastande hit nån dag i veckan och få en total-analys av vårat blod. Sen blir vi bjudna på frukost-buffé och det är ju helt fantastiskt att få inta den i våran finlandsfärje-miljö. Jag förväntar mig öl- och vinkranar och ett kaptensbord att sitta vid.